Sörens Bloggbok

Sörens Bloggbok

Lady Elaine

På en resa både över och under haven till hästar och hovslagare runt om i världen. . . . .

HEMSIDAN

Franska Folket

2 Engelska KanalenPosted by sören Wed, September 10, 2014 21:07:04

Det franska folket är lugnt, vänligt, hjälpsamt och även humoristiskt samt tycker om att prata.
De kan även prata andra språk så som engelska.

Men stryk dem inte mothårs.
Då hittar de på hyss som att köra traktor och tippa grödor på torg och offentliga platser.
De flesta lagar inte mat men äter den gärna med ett långt magert bröd som bryts för hand i små bitar.
Finns det något på tallriken som går att suga upp med detta bröd sölar de mer än gärna med detta.
Maten tycker de om att skölja ned med vin.

Det finns en minoritet som älskar matlagning och väljer råvaror med en höks skarpa blick och en generals nitiska omdöme.
Att själv fånga läckerheter i havet uppskattar många
.
Allt man gör görs med omsorg och utan stress.
Ingen har bråttom i detta underbara land, vilket leder till att det kan ta lite extra tid med saker.
Småskaligheten är bevarad och kvaliteten med den.
Nymodigheter som internet är man inte så noga med kvalitén på, kanske tycker dom det går för fort.

Franka folket verkar älska att överraska med parader, tivoli, country men dans och genuin historia.
Mig tog de med hull och hår och gav en oförglömlig tid i deras land.
Tio poäng

Det man hört om det okända stämmer sällan

Ps: Jag gjorde ett litet stopp på en Engelsk ö i en Fransk vik.
Detta möte med engelska infödingar går inte att utvärdera då underlaget är för fåtaligt.



Sista striden

2 Engelska KanalenPosted by sören Wed, September 10, 2014 20:08:15

4 september vaknade 05.30 och tittade ut i mörkret, inte en vindpust så jag lade mig ner en timma till.
Lämnade hamnen när ljuset kom och hissade segel klockan sju.
Det var dimma så man såg inte så långt kanske 100 meter.
Sparsam vind men från rätt håll.
Vi gick runt Ils De Batz och vidare väster ut i tät dimma.
Där tog en liten fiskebåt upp sitt nät medan den vinglade fram och åter.
Dimman lättade lite vid tiotiden för att lite senare bli riktigt tät och blöt dimma.
Det rann vatten från stag och vant.
Vi mötte en segelbåt som bara såg ut som ett litet ljust moln en bit bort i dimman.
Allt blev vått men det torkade när solen bröt igenom mellan ett och två tiden.

En båt från franska armen skymtade vi ett flertal gånger längre ut.
Sikten blev lite bättre men soldiset gjorde att man inte såg land.
Flera små flockar av havssulor flög öster ut.
Vinden höll oss i runt tre knop oavsett mot eller medström.
Det verkade som vindens kraft räckte till tre knop oavsett motståndet i vattnet.
En ganska stor horngädda nappade på mitt drag som jag släpade efter Elaine.
Det blev en god måltid som slank ned helt och hållet.
Horngäddornas ben är gröna, nästan självlysande lyster.
Kampen mot Engelska kanalen är inte slut.
Vi kämpar för att komma ut i Biscayabukten innan strömmen vänder emot oss.
Solen gick ned och mörkret trängde på.
Vid ön Ile D’Ouessant hade vi fortfarande en halv knops medström och jag trodde att det skulle vara slack en stund så vi kom förbi då vi äntligen fått en fart av över fyra knop.
Plötsligt ser jag vågor komma emot oss och strömmen vänder direkt och blir två knop emot.
Tjugo minuter senare var det tre knop emot som Elaine fick kämpa sig igenom för att nå ut i Atlanten.

Flera timmar höll denna kamp på.
Elaine slet med enbart en och en halv knops fart över grund tillgodo medan kanalens vågor drog oss tillbaka. Men Elaine gick segrande ur kampen efter en hård men rättvis match.
Senare denna natt kom den klena vinden och dimman tillbaka.

Denna kanal som var så lätt att segla in i men som inte ville att vi skulle komma igenom.
Engelska kanalen ville helt klart behålla oss men äntligen har vi besegrat besten och kommit ut i Nord Atlanten.
Under denna kamp var det inte en enda båt på många sjömils avstånd, nästan kusligt tomt på havet. Motvind, motström, dimma, regn, stiltje, stormbyar och tjuvknep har vi utstått och det är härligt att äntligen vara igenom och på ett månbelyst hav börja korsande av Biscayabukten i natten.
Vi valde att segla längs den södra kusten av kanalen och har på så sett undvikit så gott som all tung trafik.
Endast infarten till Le Havre var det några fartyg om korsade vår kurs.
Vi såg ett fartyg på håll vid Cherbourg annars har vi inte sett ett enda skepp på hela passagen.
Och vid Calais var det tre som gick in och tre som gick ut medan vi såg denna stad.
Och där sögs vi in i kanalen likt Lady och Luffsen slurpar i sig sin spagetti på julafton.
Det blev ett äventyr i Frankrike som jag aldrig kunnat ana och jag rekommenderar verkligen att ta den södra Franska sidan av kanalen som kallas Engelska Kanalen fast det inte är någon kanal.
Det Franska folket analyserades och rapport kommer snart.

Man vet inget om framtiden innan den blir historia



Äntligen tillbaka

2 Engelska KanalenPosted by sören Wed, September 10, 2014 19:00:20
Har äntligen kommit över Biscayabukten och ligger i hamnen i La Coruna.
Allt är väl med mig och Elaine.
Återkommer strax med rapporter.



Sista besöket

2 Engelska KanalenPosted by sören Wed, September 03, 2014 15:41:23

I dag vaknade jag och det var alldeles vindstilla, känns skönt eftersom mitt filter inte kommit än.
Efter att städat upp lite i båten så tog jag en tur till den gamla staden en sista gång.
Missade precis marknaden som höll på att plockas bort vid hamnen.
Men fick se en liten båt med mycket kelp i som tömdes och kelpen lades i en stor container. Häromdagen mötte jag en liten traktor med vagnen full med kelp som de hämtat i havet vid lågvatten.
Detta är något de har skördat i väldigt lång tid.

Det finns flera små butiker som säljer souvenirer och andra små grejor.
Jag har aldrig sett så mycket olika ting som man inte har någon som helst användning för.
Flera av dem säljer även vykort men inget som föll mig i smaken.
Jag gick in i ytterligare en butik med tavlor och original målningar samt lite vykort.
Där fan jag flera svartvita riktigt bra fotografier från förr i tiden.
Jag valde ett med en hovslagare som verkar en arbetshäst i en verk stol.
När jag skulle betala den gamle mannen som satt vid kassaapparaten av äldre modell visade det sig att han själv tagit bilden för över fyrtio år sedan.
Han var en riktigt bra fotograf som även signerade bilden åt mig.
Han berättade även att det var länge sedan hästarna försvann fån byn.

Men människorna lever kvar och är de samma, vänliga, hjälpsamma, lugna och trevliga.
Och de flesta pratar bra engelska så även denna gamla man.
Det känns vemodigt att lämna denna by då atmosfären tilltalar mig och den känslan som fyller tillvaron inte är lätt att hitta.
Här var det inte överraskningar fransoserna tog till utan genuin landsbygd och ärlighet. Cykeluthyraren som vevar med händerna när jag kommer och envisas med att prata franska med mig hela tiden fast han kan engelska.
Hans dotter som är här ibland och hjälper till.
Är de inte vid cyklarna så är de i den lilla affären eller puben.
Även när de har lunch så står där en cykel vid puben och han vevar med både bestick och händer.

Den ena mekanikern kom förbi i sin båt vid lunch och ropade att filtret kommer mellan tre och fyra. Klockan fem minuter i fyra knackade det på båten och där var han med filter och ett leende samt lycka till på färden.
Motorn startade och gick fint med ny olja och filter.
Vi får se hur länge den fortsätter med det innan den klagar.

Bonchor och bonsoar säger de man möter som om de känner mig sedan förut.
Ja så är det.
Och detta hade jag inte räknat med på min resa.
Inte heller att det skulle vara en så svår del av äventyret att segla vidare.
Listan skulle bli alt för lång om jag räknar upp allt de Frankrike har gett som jag inte väntaden mig. Som de blå tindrande ögonen på flickan i brödbutiken i Dunkerque. Grabbarna i sportbilen och lökhandlarna vid Philippes verkstad.
Paraden, countrymusiken eller fiskarna på piren.
Eller de varma vänliga bruna ögonen på kassörskan i Saint Pol De Léon.

I morgon seglar jag vidare och bara vinden vet vart jag går iland här näst.
Frankrike, Spannien och Portugal är det att välja på.
Biscayabukten skall korsas om vinden håller i sig.
September är den månad det blåser minst på Biscaya fick jag nyligen veta.
Man får hoppas att det inte blir stiltje i för många dagar.
Det tar nu några dagar innan nästa rapport, men håll ut så kommer de så småningom när jag är i hamn och nätet tillåter.

Oväntade saker händer när man minst anar det





Kvällen kommer var dag

2 Engelska KanalenPosted by sören Wed, September 03, 2014 01:58:55

I dag blev inte så mycket gjort, mest sittande.
Handlade en del igen innan jag gick ned till den gamla hamnen för att titta hur det blir senare på kvällen.
På väg tillbaka från affären såg jag ett par kronärtskockor som började blomma.
Riktigt vackra blommor var det.
Cykeln måste lämnas senast klockan åtta så jag har inte varit Roscoff å sent på kvällen.

Nästan framme vid hamnen så startades en liten sportbil av märket Triumph av en äldre herre.
Ett par glada herrar gled sedan iväg i denna röda racer.
Väl nere vid hamnen tittade jag på de kanoner som står på piren.
Riktiga muskedunder av äldre modell.
Måste väsnats något otroligt när de användes för att panga med.

Sedan började jag med att sitta vid den gamla hamnen på piren som var varm och skön, uppvärmd av solen hela dagen.
Några timmar tittade jag på vattnet som var på väg tillbaka in i hamnen där båtarna låg på botten och vilade.
Sakta kom vattnet in och smög under båtarna som började röra på sig för att sedan flyta och guppa på havet igen.
Dom liksom vaknade till efter att ha sovit några timmar.
Flera vita små hägrar och måsar följde vattenbrynets väg upp mot staden.
Det var betydligt fler fåglar här där det är stora torrlagda ytor än vid småbåtshamnen där Elaine ligger.
En familj sädesärlor kom vippande på piren och hälsade. Kanske kom de långt ifrån och var på väg söder ut.

Staden förändrades när solen sakta gick ned.
Det blir helt andra skuggor och karaktärer som kommer fram när skymningen faller.
De små smala gränderna mellan husen mot havet leder ned till trappor som slutar på stranden.
En sandstrand fan jag vid nord västra udden och små fint färgade snäckor låg där och riktigt lös i kvällen.

Tången växer på land en stund då och då när havet dragit sig tillbaka.
Och små korvar av sandmaskarna låg ringlade så fint, snäckor och sniglar satt fast på stenarna och väntade på att vattnet skulle komma ända upp till dem igen.

Det var ännu flera små restauranger som blev framträdande när de andra butikerna var stängda och restaurangernas ljus letade sig ut i gränden.
Man ser fler detaljer på de gamla husen när skuggorna blir flera på kvällen.
Det doftade underbart på sina ställen ifrån blommorna, flera buskar och träd både blommar och bär frukt samtidigt.

En stilla dag går mot sitt slut och en kyligare vind börjar komma in från havet, och den kommer norr ifrån.
Som jag väntat på att det skulle blåsa ifrån ett annat håll än väster.
Hoppas jag får mitt filter i morgon så att jag kan använda vinden som äntligen blåser åt mitt håll.
Det är nästan så jag ångrar att jag slängde det gamla.

När dag blir natt ser man mindre men samtidtgt mer



Solsken hela dagen

2 Engelska KanalenPosted by sören Mon, September 01, 2014 21:52:24

I dag tog jag mig till Saint Pol De Leon för att hitta en bank.
Jag cyklade runt lite i denna lilla stad som är betydligt större än Roscoff så klart. Jag fann några banker men de var stängda, senare fick jag veta att bankerna är stängda på måndagarna i Frankrike.
Och här är fiskaffärerna öppna på måndagar, precis tvärt om mot svenska traditioner.

Där var två kyrkor byggda ganska nära var andra.
Den ena med två torn och den andra med ett och den kyrkan var även något mindre.
Det verkar som någon tävling mellan rika män eller församlingar varit med och bråkat om byggena.
De såg för mig lika gamla ut.
Det fans även här några gamla hus men bara enstaka och gatorna var moderna och breda.

Jag handlade sedan cykeln full och vinglade tillbaka till båten.
Det blir ostadigt och vingligt med en massa vikt på styret och en säck potatis på pakethållaren.
Nu har jag färsk mat för någon vecka eller två det tar tid att korsa Biscayabukten. Mekanikern skall komma efter lunch och alla stänger under lunchen så det gäller att vara klar innan tolv.

Det kom två mekaniker var av en inte kunde många engelska ord.
Trevliga killar som fixade nya gängor som ingen ting.
Det som för mig var det stora problemet var inget problem alls för denna grabb. Och två fjädrar ordnade det på mindre än en timma.
Jag bytte dem själv på ca två minuter per fjäder.
Riktigt bra tycker jag själv, och utan att ta bort toppen.
Rena trolleriet.

Man det som för mig inte var något problem förra veckan blev en extra dags väntan.
Oljefilter till min motor var inget som dessa grabbar hade liggande.
Philippe hade men var vet ingen.
Jag pratade med hans son i dag så jag kunde lämna tillbaka verktyget och betala packningarna.
Efter mekaniker besöket blev det en tur till de gamla gränderna.

Sedan var jag hos grannarna till Philips verkstad och försökte få tag i någon släkting till honom men misslyckades.
Grannarna var lökodlare sålde lök av en speciell sort som de odlar här i Roscoff. Ingen av kunder eller dem själva var speciellt duktiga på engelska.
Men ambitionen att hjälpa mig var det inget att klaga på.
Senare så löste det sig och jag fick kontakt med hans dotter och där efter hans sån.

Verktyget har jag lämnat åter och delarna betalda.
Det känns skönt att få ordning på sådant så man inte seglar ifrån sina plikter. Vinden skall vänta i morgon men jag får nog vänta en dag på filtret.
När man är på ett sådant här trevligt ställe så blir man inte så ivrig att lämna det. Fint väder i dag till på köpet.

Stort problem i går kan bli litet problem i dag





Roscoff

2 Engelska KanalenPosted by sören Sun, August 31, 2014 17:22:40

Ja hur gick det kom han upp eller inte?
05.00 vaknade jag av klockan som surrade långt borta men kom snabbt närmare och stängdes av. Frukost och sedan en promenad till Roscoff.
Det var mörkt och inga gatlyktor som lös upp min väg genom natten.
Flera gånger hade jag cyklat denna väg som tur var, annars hade jag inte hittat.
En stund före klockan sex på morgonen var jag nere vid den gamla hamnen.

Där lös några lyktor i kulörta färger utanför ett hus och musik spelades.
Ett party som tagit slut och ungdomarna somnat ifrån musiken.
Även några gatlampor längs kajen lös och ett fönster i ett av husen hade ljus i sig, annars var det mörkt och släckt över allt.
Inte så mycket som en ljusstrimma i horisonten där solen skulle komma upp.
Det var då jag insåg att denna del av Europa ligger över två timmar före solens tid och att det skulle ta ganska lång stund innan solen visade sig.
Jag gick längst ut på piren och sökte motiv inför ljusets ankomst.
Sakta kom ljuset och jag tog de första bilderna med kameran stöttad på stenmuren och med ljus från en av lamporna från piren.

En hund kom galopperande och granskade mig från topp till tå innan den åter galopperade och försvann bort i mörkret.
Det stökade lite i hamnkaffet och jag trodde de städade upp efter nattens fest men så var det inte, de var på väg att öppna i denna tidiga timma.
Även brödbutikerna öppnade tidigt innan solen kommit.
Turisterna var få men de lokala infödingarna började komma fram med sina långa magra bröd.
När jag gick runt i staden och verkligen studerade de gamla husen förstod jag att mycket av den gamla staden var förstörd.
Delar av hus och murar fans kvar i de nyare renoveringarna av byggnaderna.
Krigen som härjat här nere har ställt till mycket elände.
Den gamla stilen har de försökt bevara men med lite mindre granit och mera murbruk.
Det fans även mindre lyckade nybyggen som inte passade in alls.
Bilar stod parkerade på för mig olämpliga ställen.
Vägskyltar i kulörta färger irriterade också när jag sökte mina motiv.

Jag fann en smal gränd (smalare än en meter) som gick emellan två byggnader ned till havet.
En grind hade ett långt snöre i sig vid slutet mot havet. Tidvattnet kommer högt upp och de vill nog stänga grinden utan att bli våta såg det ut som.
Eller också var det till för en stackars hund som fick sitta på stranden vid lågvatten.
Man vet aldrig med fransoser som rastar sina små husdjur på trottoarerna.
På denna strand fans rester av en gammal brygga som havet ätit upp förutom några stumpar av pålar som stack upp ur marken likt utslitna tänder.

Att fånga känslan på bild är grejen med att fotografera.
Det är svårt och man lyckas inte så ofta, väldigt sällan kan man säga.
Det oväntade motivet i rätt ljus och ögonblick brukar vara lättare att få bra än när man försöker fånga historiens vingslag med hjälp av gamla byggnader.
Bilderna får vila ett tag innan jag ser vilka som eventuellt kan berätta något.

Efter nästan fem timmar var jag åter vid båten och känner plötsligt tröttheten komma över mig.
Pigg och förfriskad var jag innan men nu tog John-blund överhanden och jag sov flera timmar.
Solen stod högt på en klarblå himmel när jag vaknade igen. Här är att par av bilderna i alla fall.
Vi får se om ni känner något gammalt vingslag.

Ibland funkar det inte att trycka på en knapp









Nutid och dåtid

2 Engelska KanalenPosted by sören Sat, August 30, 2014 21:14:30

Den sista augusti var meningen att vi skulle passerat Biscayabukten men nu ligger vi här och väntar. Ingen fara för det, bara ett datum.
Det är grått ute och blåser västanvind som viner i masterna.
Men när kroppen vilat vill den ut och gå eller cykla.
Det är bara att hyra en cykel.

I dag for jag till Saint Pol De Leon en by som ligger knappt en mil söder ut.
Där finns en supermarket med normala priser på varorna.
Det luktade lite lik rätt vad det var när jag gick och tittade på de franska varorna.
Efter lite sökande fann jag källan till denna stank.
Det var någon slags korv eller något i skinn av tarm i alla fall.
Undrar vad hälsovårdsnämnden skulle säga om detta i Sverige.
Ost diskens stank likar mera parfym i jämförelse med denna odör.

Det var även intressant att studera en fransk frukt och grönsaks handling.
Här plockas det ut de finaste en och en, inte en klase bananer inte.
Nej en eller två bananer från en klase för att sedan ta ett par från nästa klase.
Likadant med äpplen eller tomater, det var inte många som klarade syningen av den frukt eller grönsak om lades under luppen.
Och det var blodigt allvar inte på skoj utan de sylvassa blickarna skådade råvarorna in i minsta detalj.
Härligt att uppleva och skönt att bara vara en som studerar andra för en stund.

Och jag slutar aldrig att förundras över det franska tempot.
Ingen som har bråttom, i kassorna finns det bara en plats för de betalda varorna men ingen hetsar upp sig för att det tar tid att få bort varorna så att nästa kund kan börja få sina varor skannade.
Här väntar man och pratar så klart.
Jag handlade cykelkorgen full och trampade tillbaka till båten där jag vilade en smula.

Efter lite fika blev det en tur till Roscoffs gamla delar. Konstigt att de är så fascinerande för mig som inte tycker om städer i vanliga fall.
Det är lite turister och moderna saker som stör det gamla intrycket.
Men de gamla byggnaderna riktigt talar till en och berättar om forna tider.

Om kvinnan på den franska balkongen och mannen som pinkade i gränden.
Och den där skabbiga hunden som bodde bakom slaktarens bod.
Vardags slit och gråtande barn.
Glädjen när fiskarna kom med sin fångst och kvällarna på värdshuset när det blev slagsmål för en bagatell.
Den härliga doften efter ett kraftigt regn som rensat gatorna på smuts och lukt.
Kyrkan mitt i byn där prästen tuktade de som syndat och där käraste par vigdes till ett.
Ja det är mycket minnen i de gränderna.

För att riktigt kunna njuta av detta tänker jag ta en promenad dit riktigt tidigt i morgon.
Cykeluthyraren öppnar inte så tidigt.
Jag tänkte att vara där innan turisterna vaknar.
Och hoppas att det inte finns bilar som skymmer dessa märkliga hus.
En hake bara, jag är ingen morgon människa så vi får se hur det går.

På en mur hängde en passionsblomma med både frukt, knopp och blommor. Många är vi som haft en gänglig sådan i fönstret. Här trivs den i det fria och ger en riklig skörd på muren.

Tänk om ting kunde tala



Next »